Borderline

Borderline personlighetsstörning har ofta ansetts vara något av en ”slasktratt” dit man stoppat alla sjukdomssymtom man inte kunnat placera någon annanstans.

Det har också funnits tider då människor som ansetts vara borderline mer eller mindre klassats som obotbara och ofta skrivits ut från sjukhus (om de ens fått komma in) snabbast möjligt då man menat att enbart mycket långvarig samtalsterapi skulle kunna vara det som får dessa människor på ett par fötter de dittills aldrig kunnat stå på.

Som tur är har synen på detta börjat förändras. För det första vill fler och fler gå ifrån begreppet borderline personlighetsstörning utan vill hellre kalla det för en emotionellt instabil personlighetsstörning, vilket också säger mer vad det handlar om. Fortsättningsvis kommer jag ändå att referera till detta tillstånd som borderline för enkelhetens skull.

Jag säger ”tillstånd” och inte ”diagnos” för frågan är om det verkligen är en diagnos = sjukdom eller om det inte mer handlar om ett mer eller mindre framkallat tillstånd där ens personlighet har blivit illa behandlad och tilltufsad.

Det finns människor som föds med en sårbarhet att utveckla borderline, inte alla gör det men alltför många drabbas av detta oerhört smärtsamma tillstånd som kallas borderline personlighetsstörning. Vad som framkallar ett utvecklat borderlinemönster är till största delen ett resultat av omgivningen och där tyngdpunkten ligger på uppväxtmiljön.

En barn med denna medfödda sårbarhet som växer upp under invaliderande former utvecklar med största sannolikhet också så småningom sin borderlineproblematik, och helvetet tar sin början, och det gäller för alla som finns som närstående men naturligtvis mest för den drabbade själv. Att lida av borderlineproblematik är något som är fruktansvärt smärtsamt. En stor del av smärtan ligger i att inte kunna förmedla och få omgivningen att förstå sin enorma inneboende smärta.

En invaliderande miljö är en miljö där barnet inte blir bekräftat för det den är, känner och tycker. T ex. barnet säger: ”Mamma jag är kissnödig” varpå mamman svarar: ”Nej, det kan du inte vara du var ju alldeles nyss på toaletten”. Mammans uppfattning och tolkning av barnets upplevelse består av förnekelse, negligering samt nonchalering. Barnet bli otryggt, störd i utvecklandet i sin egen personlighet. Naturligtvis består invalideringen av större, mer angelägna och livsavgörande frågor än huruvida jag behöver gå på toaletten eller ej. Det handlar om en helhetssyn på mig som barn, som en levande individ med egna viktiga upplevelser och åsikter som jag behöver bli validerad i, dvs lyssnad på och bekräftad i och uppmuntrad till att bli en egen stark person.

En invaliderande uppväxtmiljö skapar också ganska självklart en störning i den emotionellt personlighetsutveckling vilket gör den ytterst instabil – för dem som fötts med den sårbarheten. För andra barn kan en invaliderande uppväxt inte påverka dem på minsta sätt, men det är nu inte dem vi talar om här.

Utvecklandet av borderline brukar göra sig gällande under tonårstiden och kan sen sitta i många år, hur många beror till stor del på vilken behandling man möts av eller om man får någon adekvat hjälp överhuvudtaget.

Här kommer en samling citat jag hittat i ämnet Borderline:

”Borderlinepersoner är mycket känsliga för händelser som kan tolkas som tecken på förlust eller separation, och de för stora ansträngningar för att undvika att bli övergivna. De får lätt en föreställning om att sådana händelser beror på att de är ”dåliga” på något sätt och reagerar med en djup förtvivlan eller stark ilska.”

”En borderlinepersons relationer till andra människor tenderar att vara intensiva och stormiga. Ofta räcker det med små tecken på bristande förståelse eller omsorg för att borderlinepersonen ska uppleva att andra inte bryr sig tillräckligt. Hon/han kan svänga mellan att idealisera en annan person och att fullständigt nedvärdera denna person. Dessa svängningar kan ske hastigt och dramatiskt.”

”En borderlinepersons identitet (upplevelse av vem jag är) och självbild saknar ofta stabilitet. Självbilden, personens målsättningar, värderingar, yrkesplaner, personliga övertygelser och sexuell identitet kan genomgå plötsliga och dramatiska förändringar. Det är vanligt att borderlinepersonen har en bild av sig själv som en ond elelr dålig person. Ibland kan hon eller han också ha en upplevelse av att inte alls finnas till.”

”Många borderlinepersoner ägnar sig åt olika typer av självdestruktivt impulsivt beteende, som t ex att slösa bort pengar, hetsätning, drogmissbruk, riskfyllda sexuella aktiviteter osv.

Återkommande självmordsförsök och andra former av självskadande beteenden är ofta skälet till att borderlinepatienter kommer in för psykiatrisk vård. Det självskadande beteendet kan variera från att individen tillfogar sig ytliga skärsår, brännsår med hjälp av cigaretter eller slår huvudet i vägge, till överdoser, knivhugg och kvävningsförsök. Risken för at en borderlineindivid faktiskt tar livet av sig varierar mellan 7% och 36% beroende på hur omfattande borderlinestörningen är.”

”En person med borderline kan uppvisa snabba svängningar i stämningsläget. Det grundläggande stämningsläget är vanligtvis depressivt och övergår till panik eller förtvivlan i samband med någon påfrestning i mellanmänskliga relationer, men kan också övergå till upplevelser av välmående och tillfredsställelse.”

”Människor med borderline upplever ofta en slags kronisk tomhet. Det är vanligt med upplevelser av ointresse, ensamhet, hopplöshet och förtvivlan.”

”Större delen av borderlinepersoner kan reagera med mycket stark ilska och har problem med att kontrollera sin ilska. Ilskeutbrotten åtföljs ofta av skam- och skuldkänslor och bidrar till deras upplevelse av att vara en dålig person. Andra borderlinepersoner reagerar aldrig med ilska då den är hämmad och vänd inåt.”

”Under perioder av svår påfrestning kan en borderlineindivid känna sig motarbetad av personer i omvärlden. i extrema fall kan de uppleva att de tappar kontakten med verkligheten (dissociation – känslan av att stänga av.

Borderlineindivider har en medfödd ”emotionell sårbarhet” vilket innebär att de är extremt överkänsliga. Denna sårbarhet innebär att:

  • tröskeln för en känslomässig reaktion är mycket låg

  • de känslomässiga reaktionerna är mycket intensiva

  • de känslomässiga reaktionerna är långdragna och avklingar mycket långsamt”

”Människor med borderlinestörning lever i ett helvete och mår mycket dåligt, men det syns inte utanpå. De är drabbade av stark ångest, skam, skuld, förnedring, skräck, katastrofkänslor och övergivenhetskänslor.”

”Borderline individer hinner aldrig återhämta sig från en kris innan nästa dyker upp.”

Vad kan du som närstående till en borderlineperson göra för att hjälpa?

  • försök att acceptera henne/honom som hon/han är, försök inte förändra henne/honom!

  • försök förstå att hon/han plågas av smärtsamma känslor!

  • försök att förstå att hon/han gör det bästa hon/han kan! Se inte på Henne/honom som lat och omotiverad!

  • försök att ta hennes/hans känslor, tankar och beteenden på allvar, förmedla att dessa är begripliga för dig!

  • visa och säg till henne/honom att du bryr dig!

  • Kom ihåg, hon/han behöver ditt stöd!

11 thoughts on “Borderline

  1. Pingback: Din granne borderline

  2. Psykfallet Andy

    Det vore jättebra om du angav källor på citaten. Jag är t.ex. mkt intresserad av att veta källan på citatet med självmordsrisken angiven till 7-36%. (Det är nämligen en siffra som jag inte sett någon annanstans; vanligtvis anges 10% av BPD-personer dö i suicid.) Tack på förhand!

  3. HarmlessLife

    Helt rätt ”Psykfallet Andy”!! Slarvigt av mig att klippa in citat utan referens till ursprungskälla! Problemet i detta fall är att jag klippte dessa citat ur ett antal kopior/kompendier som kom i min väg under en mycket sjuk tid i mitten av 90-talet. Det skedde när talet om borderline i samband med min problematik började surra runt min bedrövliga tillvaro. Så tyvärr kan jag inte hjälpa dig mer än så här. Sorry!

  4. Ulrika

    Agneta.
    Efter att ha läst texten och speciellt meningen ‘”Borderline individer hinner aldrig återhämta sig från en kris innan nästa dyker upp.”, så tror jag självmordsfallen i den här gruppen kan bli 99%. Varför kämpa om livet är ett ständigt helvete? Om andra är som jag med Borderline skulle du säkert kunna hjälpa någon på vägen genom att ge exempel på personer som tagit kontroll över sitt liv och lever tillfredställande med de resurser som finns.

    Hur tacklar du livet för att det ska vara så tillfredställande som möjligt?

    / Hälsningar, Ulrika

    1. Agneta Werner

      Hej Ulrika! Tack för att du läst och reagerat på min text. Jag är lite osäker på vad du menar när du säger att självmordsfallen skulle bli 99% för att vi ”borderlineare” har svårt att hänga med i humörsvängarna… Jag ser det nog inte så. Det jag ser och menar är att när livet är som värst för mig åker mitt humör hiss i 180. Jag hinner inte landa på våning tre förrän nästa rusch kommer och antingen för mig upp till penthouse eller så rätt ner i källaren. Och så håller det på – och ja, det kan mycket väl kännas som ett helvete, som dessutom känns fullständigt omöjligt att ta sig ur. Men det är det inte! Mitt liv har de senaste 20 åren präglats mycket hissåkande, många turer in och ut på slutenvård pga mycket självskadande. Det har varit långa helvetestider då hissen har gått i spinn i dagar, veckor, månader och ja, t o m år. Men nu är det inte så längre. Jag har tagit tillbaka kontrollen över mitt liv – till 90%! Jag har hittills varit inne en sväng på slutenvård åtminstone en gång om året. Men nu är det oftare kortare resor på ett par dagar.
      Du frågar hur jag tacklar livet för att det ska vara så tillfredsställande som möjligt… Jag har arbetat fram vissa strategier som hjälper mig att hålla humör och livet intakt. Jag har insett hur viktigt fasta rutiner har varit för mig. Jag är noga med fyra saker varje dag – jag äter ordentligt (blodsockerfall- och ruscher skapar humörsvängningar), jag äter min medicin, jag sover regelbundet (jag går och lägger mig 22 och vaknar 6-7 varje dag) och jag motionerar (började med stegräknare för att peppa mig själv). Det är vad som funkar för mig- kanske det kan hjälpa också dig, eller så hittar du dina egna knep/strategier för ditt liv.

      Hoppas detta var lite av ett svar på din kommentar:-)

      hälsningar, Agneta

      1. Psykfallet Andy

        Jag håller med dig, Agneta! Det går absolut att få kontroll över sitt liv och sitt humör även med borderline. Jag tror definitivt att de skräddarsydda behandlingar som finns (DBT, MBT) kan avhjälpa många symtom i vardagen och på sikt ge ett bättre liv. Sen kanske vi med borderline alltid kommer vara emotionella och känsliga av oss men det måste inte vara ett problem.

        Personligen mår jag väldigt mycket bättre idag än vad jag gjorde för några år sedan, innan jag hade koll på mina problem.

  5. J R

    Jag bara ramlade hit men det här var nog den bästa, mest tillgängliga och överskådliga text jag läst om borderline i synnerhet, men också om mig i allmänhet. Tack!

  6. Anne

    Hej!
    Var och lyssnade på din föreläsning på Hjärnkoll i fredags och klickade mig sedan in här.
    Väldigt bra beskrivet.

    ”Borderline individer hinner aldrig återhämta sig från en kris innan nästa dyker upp.” Mycket intressant för det är nästan precis så mitt liv har varit. Nu är jag i en återhämtningsfas och jag hoppas verkligen att jag kan få stanna i den ett tag nu. Skulle behöva en lång återhämtning.

    Tack för en bra föreläsning och en bra dag i allmänhet den 10 oktober!

    Mvh Anne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


sju × = 49