Presentation

Under så lång tid har min presentation präglats av sjukdom och elände. Kanske det inte är så konstigt då 20 år faktiskt är en ganska lång tid. Så många år tog det att komma igenom det där som första läkaren ville att jag skulle stoppa ner och gå tillbaka ut i vardagen som vanligt. Jag trodde honom inte då, jag trodde inte det var möjligt, jag ville heller inte att det skulle vara möjligt. Jag hade lyft på ett tungt lock som legat och rostat fast länge. Nu var jag bara tvungen att börja gräva. Det var det som tog två decennier.

Men det här skedde inte förrän jag var runt 30. Jag kan idag inte säga om min barndom var bra eller dålig. Det var väl bägge delarna, som för de flesta. Det jag vet är att jag ofta tvekade om hur älskad jag var. Det gjorde mig osäker. Jag kände mig också ofta ensam, udda och tråkig. Dessutom hade jag en bror som ständigt tjatade om hur tjock jag var. (Tror i och för sig idag inte att det var så sant, men det visste jag inte då).

Men både ensamheten och tjockheten kom att ställa till det för mig framöver. Mer än vare sig jag eller mina vårdare inom psykiatrin någonsin anade.

Om allt elände som sen följde, mellan mina 30-50 år, finns samlat att läsa under rubriken ”Det historiska”. Det är en samling av en tidigare version av denna sida. En från tiden då allt fortfarande var väldigt färskt och rykande hett.

Här och nu vill jag mer koncentrera mig på Livsnjutaren idag. Jag bor på en gård, ett paradis, inte långt från storstaden Stockholm. Men tillräckligt långt för att jag ska få uppleva både tystnad och stjärnklara nätter.

Jag har skogen precis runt hörnet. Där går jag långa promenader med 1-6 hundar varje dag. Jag vet att jag både behöver röra på mig, jag behöver den rena naturen och jag behöver hundarnas positiva kärlek och energi.

Jag delar mitt lilla hus med inte bara min hund utan här bor också två fantastiska udda katter. De klättrar omkring i allt som går att klänga i. Det är en ständig källa till glädje att se dem leka. De leker både med sig själva men lika gärna med alla hundar som kommer och går i huset. De är mycket sociala och oförskräckta.

Jag har ofta gäster i mitt hus. Så gott som varje dag lagar jag middag som jag delar med mina grannar. De kallar på skämt mitt hus för gårdens restaurang. Tänk så mycket trevligare vi har att äta tillsammans än att var och en sitter hemma framför TV:n och äter färdigköpta plättar. Inte sällan har jag också internationella gäster i huset. Också det till stor glädje och inspiration.

Förmiddagarna tillbringar jag i stallet där jag är med och släpper ut 40-50 hästar i hagarna.

Känslan att varje morgon få säga godmorgon till en häst är oslagbart. De är bara så självklara och här och nu. Hos dem finns ingen plats för oro över räkningar eller annat otyg. Också här får jag röra på mig en hel del vilket stöder mitt psykiska välbefinnande.

Jag vet hur min historia sett ut – inte så rolig. Hur min framtid ser ut vet jag inte. Kanske jag får möjlighet att bo kvar här och ha det så här bra eller så händer något annat. Det är i dagsläget inget jag kan göra så mycket åt. Därför har jag bestämt mig för att njuta av idag.

Jag tar en dag i taget. Jag har ingen stress, ingen press. Jag har ett rikt liv på många sätt. Jag är tacksam att jag kommit dit jag är idag.

En sak har jag lärt mig – det finns alltid hopp!

%d bloggare gillar detta: