Jag dissar festen

Jag blir ledsen när jag hör att de har fest i lägenheten bredvid. Inte för att de stör utan för att jag känner mig utanför. Så på det sättet stör de mig. De stör mig i mitt arbete med att må bra i mig själv.

Samtidigt är jag glad. Jag är glad för att jag inte måste vara glad. Det hade varit fallet om festen varit i min lägenhet och inte tvärsöver trappen som nu. Jag påminner mig än en gång om min ambition med hela den här spontana språkresan till Barcelona.

  1. Jag ville ha något att göra. Inte tänka på sjuk och sjukhus hela tiden.
  2. Jag ville lära mig spanska.
  3. Jag ville se något nytt, byta miljö för ett tag.

Allt det har infriats. Jag har sannerligen något att göra. Spanskalektioner 5-6 timmar om dagen är mycket från att inte ha gjort något strukturerat på många år. Sen har jag inte så förfärligt mycket mer att göra på dagarna, men det är rätt ok. Jag tänker att om jag varit hemma hade jag inte gjort så mycket heller. Nu har jag en ny värld utanför dörren och ett helt språk att lära mig.

Så var det det där med festen. Visst, den får mig att känna mig ensam. Men återigen, det är ok, jag är ensam hemma också. Jag dör inte av att vara ensam några timmar om dagen/kvällen. Jag har mig själv och jag trivs rätt bra med det. Jag får bestämma själv vart jag ska-, när jag ska- och hur jag ska ta hand om tiden här. Jag trivs med det och jag väljer att inte stressas av andra runt omkring mig. Jag väljer aktivt att ta hand om mig själv på det sätt som jag vet att jag mår bra av. Godnatt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


+ åtta = 16