Aktiv hälsoresa

Jag vet inte när jag senast var så nervös. Det  blir lätt så här när jag inte har full koll. Nu ska jag ut och resa, på egen hand. Jag har ingen annan att lita på än mig själv. Det ska nu visa sig hur självständig jag verkligen är. Jag är nervös.

Resan har varit planerad i en vecka innan jag sticker. Snabbt kan tyckas men det är ju min modell – helst igår! Just nu tar jag avstamp i den korta ansatsen – jag hinner inte hetsa upp mig för mycket. Jag hinner inte deka ner mig och hamna på sjukhus, bara för att jag inte tror jag skulle klara av några veckor i främmande miljö.

Även om allt planerades mycket snabbt så var valet medvetet. Jag vill inte in på det förbannade sjukhuset igen. Jag vill inte ha med den läkaren att göra. Jag vill göra annat, friskt. Jag åker på en två veckors intensivkurs i spanska i Barcelona. Pang bom och jag är iväg. Nu sitter jag på Arlanda och mellanandas. Väskan är incheckad, det  gick mycket fortare än jag tänkt och förberett för. Därav en hallonsmoothie med croissant utanför gaten med lite bloggande.

Jag jobbar aktivt med mitt lugn, att ta det lugnt. En sak i taget. När jag kom av Arlanda express hade jag inte en aning om vad jag skulle göra härnäst. Så jag letade upp någon som kunde tala om det för mig, på så sätt löste sig det smidigt. Jag tänker att det är så jag får göra, fråga och ta det lugnt. Det känns som att det enda jag kan göra för att förbereda mig är att ha gott om tid att titta, fundera och fråga när jag inte kan klura ut det själv.

Det har sagts att jag är tuff som sticker iväg själv så här. Det har inte känts så märkvärdigt, men igår gav nerverna fullt bifall. Jag började seriöst fundera på att avboka hela skiten. Men sen tog jag lite medicin, gick och la mig tidigt för att ge mig den styrka och tid jag behöver för att klara idag. Jag bestämde mig också för att ta en dag i taget. Jag åker till Barcelona idag, blir det för mycket kan jag alltid vända. Jag känner mig som en surfare som surfar fram på vågorna och tar en åt gången. Rider på en våg så länge det går, då kliver jag över på nästa.

Vad som än händer bestämmer jag mig för att leva i nuet, varje sekund för sig och njuta av vad varje stund kan ge mig. I själva verket har jag inte så mycket att oroa mig för . I grunden är jag helt övertygad om att jag kommer att klara det här. Och jag kommer att få en underbar tid i Spanien, Barcelona.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


− fyra = 2