Förvaltningsrätten

När jag kommer hem väntar ett brev, från förvaltningsrätten. Det är sänt med ett delgivningskvitto där jag ska medge att jag fått ta del av den dom de nu skickar. Det är en dom jag inte varit medveten om varit aktuell. Det handlar om ett konverteringsbeslut från frivillig vård till tvångsvård som skedde nu senast jag låg inne. Jag har inte så mycket att säga om det. Mer än en sak  – grunden för konverteringen till tvångsvård var att jag led av en allvarlig psykisk störning med självskadebeteende i agerandet samt att jag skulle begärt ständigt sällskap. Jag har inte så mycket att säga om det, det var säkert sant, eller det VAR sant. Men i meningen efter står  det att tvångsvården upphörde fyra dagar senare. Det som INTE står där är att exakt samma status i mitt mående kvarstod.

I själva verket var det så att jag sa att jag skulle gå hem och ta livet av mig. Medel och metod klarlagt och förberett. Läkaren säger att ”visst, gör det, du är fri att gå”. Jag fattar inte hur det som ena stunden är grunden för att förvaltningsrätten ska döma till rättfärdigande av tvångsvård i nästa stund inte är det. Hur kan en läkare skicka hem en patient som är så påtalat självmordsbenägen?

Läkarens namn? Jaromir Lhotsky – jag skriver hans namn då jag anser att han är en fara för kåren och psykiatrin. Jag har anmält honom för hans vidlyftiga beteende och än mer fantasieggande journalskrivande. Jag fattar inte hur en man som han kan få jobba inom psykiatrin än idag. Han borde fått gå genom pension för fyra år som de flesta vid 65.

Jag lever och mår bra idag men det är sannerligen inte tack vare denne läkare. Jag har ett svängande mående som jag anser bör behandlas efter dess svängningar och inte efter rabiat läkarinställning och prestige. Jag har anmält honom för jag tycker synd om de patienter som inte kommer undan honom genom bättre mående. Det finns de stackare som oupphörligen är beroende av honom. Det är skada.

Tack vare min flexibla diagnos med svängande humör har jag hängt på en språkkurs i Spanien. Det låter kanske som en inte helt otrolig prioritering då jag föredrar Barcelonas sol mot en mörkersinnad man på psykiatri Södermalm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


4 × = tjugo